Om Käringön

Okej! jag skrev på förstasidan att jag skulle fokusera på vår nutidshistoria, men det håller inte riktigt. Jag måste ändå utgå från historien och summera en del av det vi känner till om vår ö som på 1600-talet hette: Kierlingöe.

 

I  Bohuslän, strax väster om Orust, ligger då denna fantastiska ö, Käringön. Ett gammalt fiskeläge sedan 1600-talet. 30 sjömil norr om Vinga, med position 58 grader 7 minuter Nord och 11 grader 22 minuter Ost.

Käringön omnämns första gången 1601  i länsräkenskaperna då "Olle paa Kierlingöe betalade tagan" (arrende). Vad ordet käring, vid namn på öar, egentligen betydde är mycket oklar. En uppfattningen är att vissa sjömärken kallas för käringar för sitt utseendes skull, men det är svårt att bevisa då denna beteckning inte använts under lång tid och är helt okänd i Norge. Dock finns vissa  antydningar mot danska språket.

 

Ett annat motiv till namnet skulle vara, att då det verkliga storsjöfisket pågick och allt manfolk var ute till havs, var det mestadels endast kvinnor kvar på ön - men det är föga troligt eftersom ön med största sannolikhet fick sitt namn innan någon bodde här. Vad som än är anledning till namnet Käringön, är det ett kärt namn för alla er som lärt känna ön.

 

Två av öns stora män pratas det om en hel del, så även de får var sin kolumn här:

AUGUST SIMSON

Mest känd bland de präster, som tjänstgjort på Käringön är den legendariske kapellpredikanten Laurentz Olof August Simson, född i Göteborg 13/8 1815, son till urmakaremästaren Gustaf Simson.

Simson anlände till Käringön dagen före midsommardagen 1849. Han gifte sig 17/12 1850 med Fredrika Charlotta Lange också från Göteborg. I Äktenskapet föddes en son 14/2 1852, som i dopet fick namnen August Uno Gottfrid Uriel Theodor. Sonen dog redan året därpå 5/5 1853.

Innan Simson kom till Käringön hade han varit lärare och under de första 10 åren förestod han folkskolan på ön och märk väl utan lön. Simsons tid som kapellpredikant på ön blev i många hänseenden märklig, han förde ett strängt regemente och än i dag går det historier från hans tid. Han regerade med egna stiftade lagar och detta var ganska naturligt att så kunde ske.

Man får betänka att ön, belägen så i yttersta havsbandet, då var helt isolerad utan reguljär båtförbindelse. Mycket gott uträttade han och han bidrog till att förbättra levnadsförhållandena för öns befolkning. Få präster i Bohuslän torde vid sin bortgång lämna efter sig en så välsignelsebringande livsgärning, som Simson utförde på Käringön. Han avled den 23/5 1900 och ligger jämte sin hustru, som dog 1897, begravd på Käringöns kyrkogård.

På gravstenen kan läsas följande inskription:
”Härunder hvilar den förgängliga delen af pastorn och ordensledamoten LAURENZ OLOF AUGUST SIMSON jemte maka FREDRIKA CHARLOTTA SIMSON. Sanningenes lag var uti hans mun, och der var intet ondt funnet uti hans läppar: han vandrade fridsameliga och redeliga för Mig, och omvände många från synd. Malachi 2:6.”

Simson lät bygga sig en egen ägd ståndsmässig prästgård och anlade en trädgård kring denna. Det fanns inte mycket till jord på Käringön, men kvinnorna rodde över till holmarna runt om och hämtade den fattiga jord som fanns där. Nu är det en lummig växtlighet kring den gamla prästgården, som genom testamente tillföll Käringöns församling efter Simsons bortgång.

Nu fungerar prästgården som restaurang. Vackra sommardagar sker servering ute i den gamla trädgården. Inne i salen serveras god lunch eller middag och man kan dricka sitt kaffe och under tiden meditera över bibelhänvisningarna från Simsons tid i rummen.

Amiral OLOF STRÖMSTIERNA

En vinterdag i jan. 1664 föddes Olof Knape på Käringön, son till fiskaren Nils Knape. Det skulle bli en märklig framtid denna fiskarson skulle få uppleva. Redan i unga lämnade han föräldrahemmet och ön. Där fanns ingen annan utkomstmöjlighet än fisket. Den unge Olof ville annat,  han ville ut i världen och utbilda sig i sjömansyrket. De första åren tog han tjänst på utländska fartyg. Det var bra tåga i den unge grabben, genom hårt arbete och studier avancerade han till löjtnant i holländska marinen.

Hans färder förde honom till hemortens kuster. Vid 25 års ålder gifte han sig i Marstrand med Christina, dotter till den därstädes rådmannen Torved Nilsson Ström. Knape övergick till den svenska marinen och blev konungens kapare som befälhavare på fregatten ”Marstrand”.

Adlades till Strömstjerna för sina bragder till sjöss. Var med och ledde ett flertal sjöbataljer mot den norske sjöhjälten Peder Thordenskiold. Deltog i den mycket omskrivna drabbningen  mot Thordenskiold om Dynekil i juli 1716 och i belägringen av Fredrikshald, Norge, 1718.

Carl XII stupade, kriget tog slut och Strömstjerna begärde avsked 1719 och fick amirals grad. Han bosatte sig på sitt gods Vese gård i Bro, Bohuslän. Avled vid 66 års ålder 17/9 1730 och ligger jämte sin maka begravd i Bro kyrka.

I Göteborg historiska museum finns porträtt av honom och makan Christina.

Här kan ni läsa mer om Strömstiernas hela liv!